Jaha nu ska jag alltså bikta mig lite här om anledningen till tystnaden!=)

Jag föll dit.

Pladask.

Oj så gott det var, Men bara en glass till. Det kan ju inte skada?
oj.. Jag föll dit igen. OVÄNTAT

Men nu är jag ju redan nere i träsket & sjuk. Jag kan hålla på såhär
tills jag blir frisk ( My god låt mig vara sjuk ngn dag till)


Min personlige tränare Niklas sms: ar mig "Hur går det Sara?"
( Fan, 4000:- utslängt på en PT & jag håller på såhär)

Jag tror på riktigt att jag tagit med mig halva ICA affären varje dag HAHA!
Men ni som läst min förra blogg kan nog se skillnaden på mig nu & då?
Visst jag blir ENORMT besviken & ledsen på mig själv. Varför skulle jag inte bli?
Här går jag & ser min start & alla timmar jag lägger ner på allting, alla PENGAR.
Också gör jag såhär.Äter fast det inte ens är gott. Ont i magen men jag fortsätter.
Blir sjuk pga medicinerna inte tål den mängden socker. Sitter uppe sent & fortsätter äta.
vilket leder till att jag sover länge= Missat morgonmedicinen + nyttig frukost= ännu en dag förstörd.

Också går det i en spiral nedåt, ser ni den?, Likt tunneln på Nordpoolen badhuset.
& FORT GÅR DET !! Bara några dagar sjuk så var jag där igen.
Det svåra är ju inte att låtsa bli elelr jo men det svåraste är ju att KUNNA SÄTTA ETT STOPP.

För 2 år sen hade detta varit ett stort nederlag. Jag hade grävt ner mig, gråtit timtals.
Hade troligtvis inte velat leva längre då varje sån här attack innebar att jag
ordagrant grävde ner mig själv. Jag hade satt för många MÅSTEN på mig.
Jag hade skrivit ngt i stil med om att jag är så jävla kass osv. Inga hade fått tag på mig
på flera dagar.

MEN!!!

Så händer det numer att jag mitt i chipspåsen alltid ALLTID får ett ryck. "Vad fan gör jag?!"
också sen efter några minuter så går mättnaden bort tsm med funderingen & jag fortsätter.
Men där har jag lärt mig ett knep. Jag tar vara på den där inpulsen. Jag går DIREKT med påsen
till diskhon & fyller den med diskmedel & sen schampoo för att sedan stampa på den!

( jag hör själv hur det låter haha) jag spolar ned dippen & då har oftast affärn stängt.

Klart! så jag äter oftast bara en tredjedel av chipspåsen. och en tredjedels dipp.
& detta anser jag mig numer vara att vräka i sig tsm med en lite större skål glass.
Seriöst kom igen?, förr hade 11 liter glass + 9-10 påsar chips + en familjepizza
 + all mat jag hade hemma+ godis varit en attack.

Jag tror det gäller att passa sig lite. Hur blind man blir. Att man faktiskt gör små framsteg
som man inte alltid märker. Denna minskning har skett succesivt så jag ser detta som
att vräka i sig nu fast egentligen så kan nog dom flesta trycka i sig en påse chips tillochmed
en gång i veckan?  Varför måste jag vara så självkritisk? Jag är så himla glad att jag numer
inte gräver ner mig sådär, jag har umgåtts med vänner, städat lite. Det är ju en sån
enorm skillnad. Bara det att jag KAN sätta stopp är ju helt otroligt?

Jag tror jag uppskattar min kropp för mkt & mig själv för att förstöra allt igen.
Allt jävla slitgöra för att lyckas gå ner dessa kilon. Jag har tillochmed gått upp sedan
juldagen men har ingen vidare panik över det.

Är överlycklig Carin drog med mig på gymmet igår. För det var det som behövdes för att
avbryta denna nedåtgående spiral. Jag behövde få komma till gymmet, svettas & få
känna på det där som jag tycker så mkt om , nämligen gymmet!=)
Jag har alltid tränat själv förr men inser nu vikten av hur viktigt det kan vara att ha
folk omkring sig som lever på liknande sätt som man själv gör. Bidrar med POSITIV ENERGI!
För det gör stor skillnad. Så här sitter jag nu på en Måndag. Med min matlåda med bra mat.
Längtar till ikväll då jag ska träna med Carin igen . Det är inte värt att förstöra allting.

Det låter så jävla klischeaktigt att inte se det som ett misslyckande. Utan att skratta åt det
eller rycka på axlarna och ta nya tag. Men det är SANT. Annars hade inte så många sagt det!
För jag tog inte den här gottarhelgen så allvarligt. Men man kan inte helt rycka på axlarna
& tro att musklerna kommer av sig själv & fettet rinner av själv. Man måste ARBETA för det.

Jag har numer börjat tänka mer ansvartänkande. Att tar jag den här glassen exempelvis
så tar jag den för att jag VILL ha den. Om det så kräver att jag får springa en extra kvart på
bandet. Så kommer jag tycka att det är värt det.fÖR JAG MÅSTE TA MITT ANSVAR & SPRINGA 
DEN DÄR EXTRA KVARTEN SOM JAG SA. Ta mitt ansvar som med allt annat, jobbet osv.
Fan det handlar ju om ens kropp?! Det som ska bära en till jobbet osv. Om vågen visar uppåt
kommer jag inte stå där & undra vad fan det är som händer för det VET jag varför. Att tänka så
innan varje gång gör att jag helt enkelt inte har tid eller tillåter mig sitta och klaga efteråt.

Sen är det ju så att det måste vara ROLIGT! Man måste hitta sin grej. Annars funkar det inte.
Emellanåt måste man tvinga sig på hemska träningspass men överlag. Släng in en rolig
träning nån gång då & då. Om inte för kroppen så för PSYKET ! Utan motivation går inget.
Min grej, förrutom styrke är vännerna. ( Fan så smörig jag låter nu) Men det är så!

Det är helt enormt vilket pepp jag känner när jag får så mkt pepp, & när jag
 GER så mkt pepp!& folk tackar en för att man peppar dom! Det är en kick för
mig. & att gå på gymmet & man träffar alltid ngn man känner där. Man LÄR känna
fler. Det har blivit en socialgrej för mig. Det är min grej.


( nej jag är ingen Stepin glidare som vi alla vet vad det är för ngt)

& det bästa tipset är enligt mig på mentala dippar.


Många fördelar med en vän i gymmet

Känn ALDRIG att du tappat kontrollen. Eller snarare TÄNK aldrig på det,
 även om du känner det.För det är när du säger det högt för dig själv som
det blir så. En självuppfylld profetia.Det gäller att tänka att man valde att göra
såhär med maten, för man kanske behövde den. Men VAD KAN JAG GÖRA NÄR JAG
ÄR KLAR MED DETTA FÖR ATT INTE FASTNA?!

Det är där ..... Som vänner med samma intresse kommer så underbart till pass!

Så jag har ett gott humör idag, god mat, bra vänner som peppar!
Vad fan mer behövs?=)